Årskrönika - Första året med Ban Thai
Det gångna Ban-Thaiåret har varit ett brokigt och händelserikt år. När vi slog upp portarna i oktober så visste vi inte riktigt vad som skulle komma att hända. Vi visste att nyfikenheten var stor. Renoveringen hade tagit lång tid. Hela sommaren 2005 var de stora fönstren täckpappade, och på uteplatsen stod bara en stor sopcontainer. Många tittade in och frågade, och pratade en stund.
Vårt första mål var att inviga Ban Thai till ”konstrakan”, dvs. sista helgen i augusti. De planerna lades dock på is redan innan semestern. Att det skulle dröja ända till slutet på oktober innan vi kunde öppna trodde vi väl ändå inte, men så blev det. I bildgalleri 2005 kan du se bilder från den 23 oktober förra året. Det var då vi höll på med de sista förberedelserna innan invigningen. Sedan hade vi en gemensam middag för familj och vänner, och alla som hade varit med och hjälpt till på olika sätt. Kvällen efter hade vi en "generalrepetition" då vi bjöd in alla hantverkare som hade hjälpt oss att förverkliga våra drömmar.
Den 25 oktober var det så dags att slå upp portarna från allmänheten. Förväntningarna på oss var höga, och vi var nervösa. Skulle folk hitta hit nu då? Det gjorde de. Folk strömmade till oss i en omfattning som vi aldrig hade kunnat drömma om. På luncherna var det alltid fullsatt, och på kvällarna var det inte alls säkert att man kunde få ett bord om man inte hade bokat i förväg. Detta gällde även mitt i veckan.
Vi var förstås glada över den stora tillströmningen, men det ledde också till en del problem. Det är ju aldrig roligt när folk som kommer för att äta lunch får vända i dörren. På grund av orutin, missuppfattningar, stress och en del språksvårigheter, hände det också vid ett par tillfällen att hela sällskap fick vända trots att de hade bokat. Det svider fortfarande i hjärtat när vi tänker på detta och på er som blev drabbade. Vi hoppas att tiden har läkt såren, och att ni idag kan återvända till slagfältet för att se att det har lugnat ner sig betydligt.
Även avhämtningen blev en stor del av det allmänna kaoset i början. Jag hamnade mitt i skottlinjen den första helgen. Telefonen ringde hela tiden, och jag tog emot nya beställningar medan kön av väntande människor växte och växte. Bui, vår rutinerade servitör som jobbade den första tiden, stoppade mig en gång när jag var på väg med en lapp in till köket. "Stoppa den i bröstfickan så länge. De blir bara mer sressade". Ok. Jag fortsatte att springa ut med kassar från köket. Varje gång jag kom ut med en kasse så var det ingen som reagerade när jag ropade upp det. Åtminstone kändes det så. Jag kände mig som Basil i "Fawlty Towers".
Irritationen växte, men förståelsen fanns ändå där. Det värmer i hjärtat när jag ser människor komma tillbaka till oss, fast jag vet att ni fick vänta alldeles för länge den kvällen. Det känns jätteskönt att ni inte är bittra, utan accepterade vår situation och vår orutin. När jag kom hem den kvällen, slutkörd och utmattad, stelnade jag av fasa när jag upptäckte vad jag hade i bröstfickan…
Nu fungerar avhämtningen mycket bra, och är en tredjedel av hela vår omsättning.
Hela hösten, och vintern fram till nyår gick sedan mycket bra. Vi började hitta rutiner. Vi förstod att vi var tvungna att anställa fler för att hinna med. När de första veckornas kaos sedan hade lagt sig fick vi tid att ta emot våra gäster på ett värdigt sätt. Vi kände oss stolta och rörda över att se hur man klädde upp sig för att gå till vår restaurang. Till vår restaurang. Nu började det kännas som om det var på riktigt. Det var på riktigt...
Sedan kom januari. Och vi undrade vart allt folk hade tagit vägen. Sedan kom februari. Och vi stod fortfarande i dörren och undrade. Samtidigt fick vi konkurrens. En till restaurang med exakt samma koncept, ett par kronor billigare samt med svensk mat, öppnade bara ett stenkast från oss. Nu började folk vallfärda dit istället, och de upplevde troligtvis samma kaos som vi hade i början. Medan vi fortfarande stod och tittade. Och undrade…
Vi ville inte konkurrera med priset. Skulle vi sänka priserna, så skulle vi också bli tvungna att sänka kvalitén. Vi ville heller inte ta in för mycket svenska rätter på vår meny. Om vi gjorde det skulle kvalitén också sjunka. Vi ville ha vår nisch och vi ville göra det riktigt bra. Skulle vi ta in fler rätter så skulle allting hålla en medelmåttig kvalité, och det var aldrig det vi önskade. Om vi så skulle gå under, skulle vi göra det med flaggan i topp. Hög kvalité och fina råvaror hade varit våra ledstjärnor. Det skulle ha känts som att svika våra gäster genom att sänka priserna eller utöka sortimentet. Vi provade lite olika knep för att locka till oss gäster, utan att sänka pris eller kvalité. Ibland med viss framgång, ibland inte.
Sedan kom mars. Fortfarande tomt. April. Tomt. Det började kännas riktigt jobbigt nu. Vi hade alltjämt mycket räkningar kvar efter renoveringen. Påminnelser och krav duggade tätt, och våra leverantörer jagade oss med blåslampa.
För varje månad som gick tänkte vi ”nästa månad blir det nog bättre” Men det blev det inte. Vi tänkte hela tiden optimistiskt, men det ville sig aldrig riktigt. När vi gick in i maj trodde vi definitivt att det skulle vända! Men icke…
Det skulle dröja en bit in i juni innan vändningen kom. När vi öppnade uteserveringen, och när turister började strömma in började också pengar att strömma in. Nu införde vi också ett lågprisalternativ, vår "mini-meny", som alltjämt är populär. Enkel och snabbtillagad mat, som för den skull inte håller lägre kvalitet. Vi la också till fyra grillrätter på menyn. Riktigt välsmakande och lite "svenskt". Serverat på ett vackert fat tillsammans med rikligt med wookade grönsaker. Vackert och lite exlusivt. Och jättegott! Äntligen kunde vi känna att det kom in ett visst överskott i kassan. Vi kunde komma ifatt lite med våra skulder. Juli kändes också riktigt bra, likaså augusti. Framtiden såg ljus ut. Liksom sommarkvällarna.
När semestern så var slut upplevde vi återigen ett par veckors vakuum. Oron kom krypande. Skulle tranåsborna svika oss nu? Var det bara en guldperiod under sommaren? Efter ytterligare några veckor kändes det som om läget långsamt stabiliserades. Våra gamla gäster började hitta tillbaka igen, och nya kom till.
Det känns som om vi har jobbat till oss ett gott rykte. Många gäster kommer idag till oss därför att de har hört att vi har så god mat, de har hört att det är så trevlig miljö, osv. Vi blir jätteglada när vi hör det, och vi både hoppas och tror att vi kan leva upp till det ryktet.Tranåsborna har verkligen inte svikit oss. Tvärtom. Idag vågar vi ge uttryck för en viss försiktig optimism inför framtiden.
Det fanns stunder under våren då vi nästan var på väg att ge upp. Nu är vi mycket glada för att vi inte gjorde det. Vi hoppas att ni också är det, och att ni fortsätter att besöka oss.
Tack.
Lasse & Ping.
Några citat från det gångna året
Som avslutning på den här lilla årskrönikan kan vi inte låta bli att citera några av våra gäster:
"Vilken pärla i lilla Tranås! Det här var nog den godaste thai-mat jag ätit i Sverige"
"Vi kommer från Stockholm, och är vana thai-ätare, men så här gott har vi aldrig ätit"
"Kempedejlig meny"
"Det känns att det är tillagat med kärlek"
"Jag vill gå till den där restaurangen där man får ballonger"
"Very Good Draught Beer! Is It Swedish?"
till toppen
Elefanttecknartävlingen:
I Juni månad hade vi en tecknartävling för barn. Uppgiften bestod i att teckna elefanter. Vi fick in massor med bidrag. Underbara elefantteckningar! Vi drog tre vinnare, och de fick ta med sig sina föräldrar på lunchbuffé. Det här var väldigt roligt, och vi kommer säkert att göra något liknande den här sommaren. Så här såg vinnarbilderna ut:
till toppen
Kinesiska nyåret
Den 17 februari går vi in i grisens år, enligt kinesisk astrologi. Grisen beskrivs som uppriktig, social, driftig och envis. Den kinesiska zodiaken har tolv djurtecken, som har var sitt år, till skillnad från vårt som har tolv tecken indelat på ett år.
Den som föds i år föds alltså i grisens tecken. Om man sedan räknar bakåt tolv år så kommer man till förra generationens grisar, osv. Alltså: 1995, 1983, 1971, 1959...
Den 17 februari blir det också lite extra nyårsfest på Ban Thai. Föräldrar med barn adopterade från Kina träffas för en nyårsbuffé. Ni är speciellt välkomna denna dag, men självklart är vem som helst välkommen. Det finns fortfarande platser kvar. Vi träffas på lördag klockan 16.00. till toppen |
